Författare: Daniel Naurin och Rutger Lindahl

Denna Europapolitiska analys testar den vanligt förekommande föreställningen om att flexibel integration får kraftigt förhöjda politiska kostnader som konsekvens för de länder som väljer att ställa sig utanför vissa samarbetsområden. Undersökningen visar att nätverkskapitalet som länder utanför Euro-samarbetet har är överraskande högt. Den etablerade hypotesen om fripassagerare inom integrationsprocessen får därmed mindre stöd.

Författare: Harry Flam

Den gemensamma valutan, euron, och den gemensamma penningpolitiken infördes i EU 1999 för att förstärka den inre marknaden, under parollen ”One Market, One Money”. En förhoppning var att den gemensamma valutan skulle skapa mer handel och investeringar mellan de länder som anslöt sig till den Europeiska valutaunionen.

I rapporten The Impact of the Euro on International Trade and Investment: A survey of Theory and Empirical Evidence, gör professor Harry Flam en utvärdering av de studier som har skattat effekten av euron på handel och direktinvesteringar i EU. Flam drar slutsatsen att handeln mellan euroländerna har ökat med 10 till 30 %, sannolikt på grund av att den nominella växelkursosäkerheten har eliminerats helt och hållet. Det är även sannolikt att euron har haft en positiv effekt på direktinvesteringar mellan euroländerna och även på direktinvesteringar från utanförstående länder även om denna slutsats är mer osäker.

Författare: Anna Larsson, Nevena Gaco och Henrik Sikström

I spåret av finanskrisen har frågan om ett svenskt medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) återigen dykt upp på den politiska dagordningen. Även om debatten om euron från politiskt håll har varit död sedan omröstningen 2003, har den allmänna opinionen blivit mer positivt inställd till EMU i takt med att kronan har tappat värde jämfört med andra valutor. Under upptakten till folkomröstningen för sex år sedan blev debatten om asymmetriska chocker en av de mest omtvistade frågorna i akademiska kretsar.

Författare: Hiski Haukkala

Relationerna mellan EU och Ryssland beskrivs ofta som problematiska. Vanligtvis handlar spänningarna om det gemensamma grannskapet, något som blivit uppmärksammat genom EU’s östliga partnerskap.

Denna Europapolitiska analys undersöker Rysslands reaktioner på EU’s förändrade grannskapspolitik samt vad EU’s syften med densamma är och avslutas med en rad konkreta förslag på hur EU’s dagordning bör utformas i framtiden.