Valet till Europaparlamentet i maj 2019: Möjliga resultat och konsekvenser

Den 26 april 2019 anordnade Sieps ett seminarium om möjliga utfall och konsekvenser av valet till Europaparlamentet i maj 2019. Talare var professor Simon Hix från London School of Economics, som tillsammans med Doru Frantescu vid tankesmedjan VoteWatchEurope har skrivit en analys för Sieps på detta tema. Kommentatorer var Åsa Westlund, socialdemokratisk riksdagsledamot, ordförande i EU-nämnden och tidigare ledamot av Europaparlamentet, och Christofer Fjellner, moderat ledamot av Europaparlamentet. Modererade gjorde Göran von Sydow, tf direktör vid Sieps och statsvetare.

Förutsägelser är som bekant en svår genre. Men utifrån en analys av maktbalans, koalitionsbyggande, röstmönster och utfall av tio nyckelomröstningar i Europaparlamentet under 2014–2019, i kombination med sammanslagna opinionsundersökningar, har Simon Hix och Doru Frantescu försökt ge en bild av sannolika tendenser.

Vid seminariet framhöll Hix deras slutsatser. Framför allt förmodas Europaparlamentet bli mer fragmenterat än tidigare: för första gången lär de två största partigrupperna i den politiska mitten inte bilda en dominerande koalition, och för första gången väntas mer än en tredjedel av ledamöterna att vara EU-kritiska, både till vänster och inom högern.

Utvecklingen till höger om den konservativa gruppen EPP står för den största förändringen, menade Hix. Men vad det betyder är inte givet. Å ena sidan kan en rad högerradikala partier komma att bilda ett eget block och därmed få nyckelpositioner i parlamentet. Å andra sidan finns det stora skiljelinjer mellan dessa partier och det är oklart om de kan göra gemensam sak. Dessutom ser den liberala gruppen Alde ut att gå framåt.

Splittring kräver kompromisser 

Hix menade därför att pro-europeiska Alde troligen kommer att bilda koalition med socialdemokratiska S&D och konservativa EPP. Men även mellan och inom dessa grupper finns spänningar. Trots utsikterna till en ny ”superkoalition” är det därför rimligt att vänta sig mer kompromissande och ökad oförutsägbarhet.

Den ökade splittringen kan å ena sidan försvaga Europaparlamentet gentemot rådet, det vill säga medlemsstaternas regeringar, men å andra sidan stärka parlamentets kontroll av kommissionen, som därmed får svårt att få igenom sina förslag. Risken är alltså politisk låsning. Den svåra uppgiften blir att enas i viktiga frågor, inte minst när det gäller att få EU:s ekonomi att växa, avslutade Hix.

Vänster-högerdimensionen grundläggande 

Synen på den europeiska integrationen tycks vara den underliggande frågan i prognoserna, påpekade Åsa Westlund. Hon ville dock poängtera att höger-vänsterdimensionen är mer avgörande för hur ledamöterna röstar. Dessutom, underströk hon, regleras EU:s befogenheter av fördragen och inte av Europaparlamentet.

Att parlamentets sammansättning verkar dra mer åt höger gör det svårare för vänstern men förhindrar inte inflytande, menade Westlund. I Europaparlamentet saknas nämligen fasta majoriteter och fast opposition – och därmed blir det viktigt vilka personer som väljs. Åsa Westlund instämde också i slutsatsen att parlamentet riskerar att förlora tyngd i förhandlingarna med rådet.

Politiska förskjutningar, svagare beslut 

För Christofer Fjellner blir den största kommande utmaningen att bilda majoriteter. Med 15 år bakom sig i Europaparlamentet kan han konstatera att det har blivit allt svårare. Under den senaste mandatperioden har det mesta dominerats av en bred koalition mellan S&D och EPP. Besluten blir därmed urvattnade och mindre relevanta för medborgarna.

Vidare påpekade han att man kan vänta sig stora effekter av hur partierna till höger om de konservativa kommer att agera. Brexitfrågan kan också bli avgörande. Fjellner betonade vidare att mycket har förändrats inom grupperna. Bland dem som kalllas högerpopulistiska har många släppt kraven på att lämna EU eller EMU, och socialdemokratiska S&D har förskjutits från mitten till vänster. Låsningarna kan därför bli så stora att parlamentet inte kan fatta beslut alls, menade Fjellner.

Stökiga processer 

I det efterföljande samtalet diskuterades bland annat de EU-kritiska partierna till höger, framför allt partigruppen ECR där exempelvis svenska SD nu ingår. Fjellner betonade att dynamiken i parlamentet till stor del beror på hur ECR utvecklas, medan Westlund underströk vikten av att inte samarbeta med partierna i den gruppen. Hix menade att en bred ECR-grupp inte är hållbar på lång sikt, och att den lär bli något annat om polska PiS blir ledande efter brittiska Tories.

Inför förra EU-valet förde de stora partigrupperna fram kandidater till posten som kommissionsordförande för första gången. Det är inte givet att den så kallade Spitzenkandidat-processen kommer att se likadan ut nu; mycket beror på hur fördraget tolkas och det finns delade uppfattningar. Men enligt Hix kommer det ändå att uppstå ett stort tryck på att genomföra en omröstning om den största gruppens kandidat, det vill säga Manfred Weber från EPP.

Utfrågningarna av medlemsstaternas föreslagna kommissionsledamöter kan också bli en stökig process, som Simon Hix uttryckte det. De ska nämligen frågas ut av Europaparlamentet, och Åsa Westlund uttryckte oro för hur EU-kritiska ledamöter kommer att agera.

Europaparlamentet och brexit 

Brexits betydelse för valet framkom under seminariet, men också Europaparlamentets betydelse i Storbritannien. Under frågestunden diskuterades nämligen den förre brittiske premiärministern David Camerons beslut att låta brittiska Tories gå från den största gruppen EPP till ECR. 

Enligt Hix är det ett klassiskt exempel på att brittiska politiker varken förstår eller är intresserade av hur det går till i Bryssel. Att det hade ett pris fick Cameron erfara, menade Hix och pekade på flera sådana tillfällen: dels när EPP-gruppen samlades för att enas om EU:s tillsyn av att euroländerna följer budgetreglerna, dels i samband med utnämningen av kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. Och givetvis när Cameron ville omförhandla villkoren för Storbritanniens medlemskap i EU, innan han utlyste folkomröstningen. Partigruppen erbjuder nämligen viktiga nätverk.