Institutional Competences in the EU External Action (2008:6-7)

Under de senaste årtiondena har det skett en betydande utveckling av EU:s externa politik – i synnerhet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP). Denna utveckling har inneburit att oklarheter har uppstått i befogenhets- och rollfördelningen mellan de olika aktörer som agerar inom ramen för EU:s utrikespolitik. Den höjda ambitionsnivån har åtföljts av stigande förväntningar.

Denna volym innehåller två forskningsrapporter samt en introduktion i vilken utvecklingen på området granskas. Baserat på denna analys föreslås olika handlingsalternativ för att nå en mer sammanhållen extern representation och ett mer enhetligt agerande.

Rapport 2008:6, Boundary Problems in EU External Representation, av Geoffrey Edwards och David Rijks analyserar de gränsdragningsproblem som uppstått om ansvar och funktioner i det tredelade systemet för extern representation och diplomati som involverar medlemsstaterna, rådet och kommissionen. Författarna förutspår att förhållandet mellan den nationella och europeiska diplomatin kommer att förändras och att medlemsstaternas ambassader kan komma att förvandlas från att utgöra grundstommen av europeisk diplomati till att vara ett reträttverktyg för medlemsländerna när den europeiska diplomatin inte fungerar. Vidare framför författarna ett antal policyrekommendationer rörande inrättandet av utrikestjänsten (EEAS), såsom vikten av att tydligt definiera dess uppdrag.

Rapport 2008:7, The Security-Development Nexus: The Challenge of Coherence in the ESDP, av Francesco Anesi och Lisbeth Aggestam behandlar kopplingen mellan säkerhets- och utvecklingsfrågor i termer av sammanhållning och koordinering inom ramen för den Europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. De viktigaste resultaten av analysen är att unionens pelarstruktur utgör ett allvarligt hinder för att nå samstämmighet i den förda politiken på det utvecklingspolitiska och säkerhetspolitiska området men också att det finns ett begynnande samförstånd för politikskapande på den strategiska policynivån. Författarna drar slutsatsen att ett mer integrerat perspektiv skulle gynna en mer samstämmig politik i skärningspunkten mellan utvecklings- och säkerhetspolitiken. Vidare föreslår de att en ”Lesson learning unit” inrättas för att underlätta en tydligare strategisk inriktning av den förda politiken istället för att låta processen styra, vilket ibland är fallet idag.

Rapporterna presenterades vid seminariet EU:s externa representation och agerande: sammanhållning och gränsdragnings-problem inom GUSP och ESFP och ingår i forskningsprojektet Representation, delegation och demokrati

icon 2008:6-7 Institutional Competences in the EU External Action (699.21 kB)