Nettomigrationen från de nya EU-länderna - utvärdering och prognostisering (2004:2u)

Författare: Eriksson Jonas

I denna utredning används en ekonometrisk modell för att undersöka migrationsprocesserna från de gamla EU-länderna till Sverige. Utifrån denna modell prognostiseras sedan nettomigrationen (invandringsöverskottet) till Sverige från de tio nya EU-medlemsstaterna, samt från de två kandidatländerna Bulgarien och Rumänien.

Resultaten indikerar att införandet av fri arbetskraftsrörlighet utövar en statistiskt signifikant påverkan på nettomigrationen, men att den totala effekten är relativt liten. Under antagandet att den svenska ekonomin växer med i genomsnitt två procent per år, samtidigt som ekonomierna i de tio nya medlemsstaterna antas konvergera mot den svenska ekonomin med två procent per år, ger den ekonometriska modellen vid handen att den totala nettomigrationen efter införandet av fri rörlighet ökar med ca nio procent år 2004, i förhållande till nettomigrationen från samma länder år 2003, medan ökningen år 2005 är ca 13 procent i förhållande till år 2003.

Under perioden 2004-2030 kommer antalet medborgare enligt modellen att ha ökat med drygt 200 procent jämfört med år 2003, vilket i faktiska siffror innebär att migrationsstocken 2030 består av mellan 60 000 till 80 000 medborgare, att jämföra med drygt 24 000 medborgare år 2003.

Utöver den empiriska skattningen ges i utredningen även en schematisk översikt över dominerande teorier inom migrationsforskningen.

Utredningen presenterades vid seminariet Arbetskraftens rörlighet i det utvidgade EU och ingår i forskningsprojektet Utvidgningen och den fria arbetskraftsrörligheten.