Ömsesidig glädje och nytta? Sverige och EU på miljörättens område
EU:s miljörätt genomsyrar idag svensk miljölagstiftning. Den gemensamma miljörätten bygger i sin tur på att Sverige och övriga medlemsstater utövar inflytande, både på EU-nivå och på den internationella arenan. På vissa miljöområden är unionens kompetens dock omdebatterad. Författaren Jan Darpö är professor i miljörätt. (2019:9epa)
För svenska väljare är klimat och miljö en viktig fråga för EU. Hur ser då EU:s miljörätt ut och vad är möjligt att åstadkomma på EU-nivå?
I den här analysen beskriver Jan Darpö, professor i miljörätt, EU-rättens utveckling på miljöområdet samt förhållandet mellan internationell rätt, EU-rätten och svensk lagstiftning.
En stor del av de svenska miljöreglerna har sin grund i EU-rätten. Sveriges miljölagstiftning har genomgått en genomgripande anpassning sedan EU-inträdet, vilket i många fall har medfört skarpare och mera precisa miljökrav och normer.
Många av EU:s regler följer av internationella förpliktelser. Sverige påverkar i sin tur internationella avtal både direkt och genom EU, eftersom såväl medlemsländerna som EU är parter i de flesta avtalsförhandlingar. Sveriges aktiva påverkan på EU:s miljörätt märks bland annat inom luftkvalitet och kemikalieanvändning, men även i fråga om öppenhet i beslutsprocessen.
EU:s kompetens i miljöpolitiken går tillbaka till 1970-talet. Den var då omdebatterad och på vissa områden har den börjat ifrågasättas på nytt, även i Sverige. Enligt författaren är det inte självklart att miljölagstiftningen kommer att bli starkare på EU-nivå.
I en bilaga finns en översikt över miljörättsvetenskaplig forskning i Sverige och litteratur på området (2014–2018).