Next Generation EU: Solidarity, Opportunity, and Confidence

Författare: Jones Erik

I juli 2020 enades EU:s stats- och regeringschefer om en plan för att stödja medlemsstaternas ekonomiska återhämtning efter covid-19-pandemin. Överenskommelsen har stor betydelse, skriver professor Erik Jones, men det finns också utmaningar. En avgörande faktor blir hur medlemsstaterna hanterar sina återhämtningsplaner. (2021:11epa)

I juli 2020 enades Europeiska rådet om en ny mekanism – Next Generation EU – som med totalt 750 miljarder euro i lån och bidrag ska stödja medlemsstaternas ekonomiska återhämtning efter covid-19-pandemin.

I den här Europapolitiska analysen beskriver Erik Jones, professor vid Johns Hopkins School of Advanced International Studies, både de intensiva förhandlingarna om återhämtningspaketet och överenskommelsens betydelse. Eftersom det fanns viktiga principiella skiljelinjer mellan länderna understryker han att EU:s medlemsstater nådde fram till en överenskommelse men inte till konsensus.

Enligt författaren finns det tre huvudsakliga skillnader mellan Next Generation EU och hanteringen av den ekonomiska och finansiella kris som startade 2007/2008, eftersom det nya återhämtningspaketet

  • understryker solidariteten mellan EU:s medlemsländer

  • befäster utvecklingen mot fler befogenheter för Europeiska kommissionen och

  • lägger grunden för en effektivare makroekonomisk stabilisering inom hela EU.

Överenskommelsen har gett indirekta makroekonomiska fördelar då den har skapat förtroende på finansmarknaderna. Uttrycket för solidaritet har också stärkt allmänhetens stöd för EU-samarbetet.

Next Generation EU har alltså stor betydelse, skriver författaren. Svårigheten blir att bygga vidare på den här grunden. Hur medlemsstaterna hanterar sina egna återhämtningsplaner är en utmaning: om de lyckas eller inte kommer att avgöra om EU:s stödplan blir ett engångsexperiment eller något som kan upprepas i framtiden.