Fit for 35? Reforming the Politics and Institutions of the EU for an Enlarged Union

Författare: Schimmelfennig Frank, Mény Yves, Puntscher Riekmann Sonja, Börzel Tanja, Fabbrini Sergio, von Sydow Göran, Kreilinger Valentin

EU växer, igen. Inom en snar framtid kan Europeiska unionen ha så många som 35 medlemmar och behöver därför förändras. Mot den bakgrunden har Sieps bett ledande experter att överväga vad de anser att unionen kan eller bör göra för att kunna omfatta fler medlemsstater – för att bli Fit for 35. (2023:2op)

Rysslands brutala invasion av Ukraina har ritat om den geopolitiska spelplanen och placerat utvidgningen högst upp på EU:s dagordning. Men hur bör Europeiska unionen förbereda sig? Kan EU hanka sig fram, på det sätt som unionen har navigerat genom de senaste femton årens kriser, eller krävs det genomgripande reformer som gör att EU blir starkare i takt med att det blir större?

Vid Europeiska rådets informella möte i Granada i oktober kommer EU:s ledare att börja utforma EU:s strategi i fråga om framtida utvidgningar. Med tanke på att de kommande månadernas beslut kommer att vara formativa för EU:s framtid har Sieps bjudit in fem framstående forskare för att analysera alternativen.

  • Frank Schimmelfennig (professor i europeisk politik vid ETH Zürich) förespråkar en snabb anslutning men med större politisk differentiering för att ge nya och gamla medlemmar gott om tid för att genomföra nödvändiga reformer.

  • Enligt Yves Mény (ordförande emeritus vid Europeiska universitetsinstitutet, EUI) är EU:s nuvarande struktur knappast lämplig för 27, och än mindre för 35 medlemmar. Han beskriver det dilemma som EU står inför och möjliga lösningar (federal struktur, smärre justeringar, ytterligare differentiering) och drar slutsatsen att det underliggande problemet är att det saknas politisk vilja att se över den institutionella ramen.

  • Sonja Puntscher Riekmann (professor emerita vid universitetet i Salzburg) hävdar att EU måste ta sig an den svåra uppgiften att enas om unionens syfte och framtida utveckling – och det innan utvidgningen. Fördragsändringar innebär alltid risker, menar hon, men de skulle åtminstone leda till den typ av diskussion som borde ha förts för länge sedan.

  • Tanja Börzel (professor i statsvetenskap med en professur i europeisk integration vid Freie Universität Berlin) medger att politiska reformer är nödvändiga men ser alltför stora risker med att fördjupa integrationen genom fördragsändringar. Detta skulle kunna, menar hon, försvaga snarare än stärka EU:s förmåga att utvidgas.

  • Enligt Sergio Fabbrini (professor i statsvetenskap och internationella relationer vid Luiss Guido Carli-universitetet i Rom) är det bara en radikal översyn som kan möjliggöra en framgångsrik integration av de blivande medlemsstaterna. I stället för ett enda EU (det vill säga såsom det ser ut idag, differentierat och starkt mellanstatligt) ser han framför sig tre ”nivåer”. Dessa olika typer av medlemskap skulle fungera som sammankopplade organisationer och spegla medlemmarnas varierande aptit på och kapacitet för integration.

I sina avslutande kommentarer diskuterar antologins redaktörer Göran von Sydow och Valentin Kreilinger (direktör respektive forskare i statsvetenskap vid Sieps) rimligheten i förslagen och de fallgropar som olika reformer – djupa eller ytliga, ambitiösa eller pragmatiska – sannolikt kommer att medföra.