The EU Directive on Adequate Minimum Wages: Preliminary Assessment of Potential Impacts
Direktivet om tillräckliga minimilöner betraktades en gång som juridiskt och politiskt omöjligt men har nu blivit verklighet. Arbetsmarknadsekonomen Dominique Anxo beskriver här denna banbrytande lagstiftning och bedömer sannolikheten för att de uppsatta målen kommer att nås. (2024:2)
Efter långa och intensiva förhandlingar antogs direktivet om tillräckliga minimilöner i oktober 2022, vilket innebär att varje medlemsstat måste implementera det senast i november 2024.
De medlemsstater som redan har en lagstadgad minimilön måste se till att nivån är ”tillräcklig” – i direktivet nämns 60 procent av medianlönen som ett referensvärde. Syftet är att se till att arbetstagare uppnår ”en skälig levnadsstandard” och samtidigt att minska löneklyftan mellan könen, eftersom kvinnor är överrepresenterade inom lågbetalda jobb.
Alla medlemsstater kommer att behöva stärka och utvidga kollektivförhandlingar, och länder där täckningsgraden är mindre än 80 procent kommer att behöva införa en handlingsplan för att öka den.
Vilka blir konsekvenserna för timlöner, sysselsättning, hushållens fattigdom och jämställdheten? Är det troligt att direktivet kommer att bidra till förbättrade arbets- och levnadsvillkor för både kvinnor och män? För att besvara dessa frågor gör författaren följande:
-
beskriver lagstiftningen
-
undersöker vilka medlemsländer som kommer att påverkas mest (det finns många som ligger långt ifrån de nämnda målen)
-
sammanfattar tidigare och aktuell forskning om effekter av minimilöner, inklusive på löneklyftan mellan kvinnor och män, och
-
beskriver de system för arbetsmarknadsrelationer som finns i EU och de faktorer som huvudsakligen har påverkat dem under de senaste decennierna.
Författaren drar slutsatsen att direktivet på det hela taget är ett effektivt instrument: höjda minimilöner kan förbättra anställningsvillkoren och minska löneskillnaderna mellan könen i den nedre delen av lönefördelningen. Starka kollektivförhandlingar är också förknippade med högre löner och ökad jämställdhet. Men för att vända arbetsmarknadsparternas allmänt försvagade ställning på arbetsmarknaden – och för att ta itu med andra ojämlikheter mellan könen när det gäller arbete och inkomst – är direktivet inte tillräckligt: då behövs fler verktyg.