25 år med utstationering av arbetstagare till och från Sverige – Reglering, omfattning och arbetsmarknadseffekter

Författare: Sjödin Erik, Wadensjö Eskil

Med det svenska EU-inträdet kom nya typer av arbetskraftsmigration. Utstationering av arbetstagare är den form som har fått störst uppmärksamhet och har även lett till konflikt och lagändringar i Sverige. Idag är spelreglerna tydligare men har svag koppling till den alltmer komplexa lagstiftningen. Det skriver Erik Sjödin och Eskil Wadensjö, som också framhåller behovet av bättre statistik. (2020:8)

Det första EU-direktiv som Sverige genomförde på arbetsmarknadens område gällde utstationering. Utstationering är en form av arbetskraftsmigration men regleras på ett annat sätt än traditionell arbetskraftsrörlighet: en utstationerad arbetstagare omfattas av både värdlandets och ursprungslandets bestämmelser.

I den här rapporten analyseras utstationering rättsligt och ekonomiskt av Erik Sjödin, docent i civilrätt, och Eskil Wadensjö, professor i nationalekonomi. Författarna pekar bland annat på följande:

  • Som rättsligt fenomen har utstationering varit svårfångat, vilket har skapat osäkerhet.

  • Osäkerheten har lett till debatt och konflikt. En konflikt utmynnade i det så kallade Lavalmålet, som gällde lettiska arbetstagare utstationerade till Sverige. Utgången i målet innebar att Sverige fick anpassa sin arbetsmarknadslagstiftning till EU-rätten.

  • Tre EU-direktiv reglerar idag utstationering och lagstiftningen har blivit mer omfattande och svåröverskådlig.

  • Det är inte längre lika oklart vad som gäller på svenska arbetsmarknaden. Däremot verkar det ha utvecklats en praktik som saknar koppling till lagstiftningen.

  • Det senaste EU-direktivet begränsar möjligheten att konkurrera med löner.

  • Utstationeringen växer i omfattning men Sverige tillhör inte de länder som tar emot flest utstationerade. Den stora andelen kommer från Central- och Östeuropa till Västeuropa och går till stor del till arbetaryrken.

  • Vissa länder, som Tyskland och Beneluxländerna, har tagit emot fler utstationerade än andra EU-länder. Det kan bero på att de införde övergångsregler mot arbetskraftsmigration i och med den stora östutvidgningen år 2004.

  • Statistiken över utstationeringen har stora brister och behöver förbättras. Det är även angeläget att närmare undersöka frågor som arbetsmiljö, bostadsförhållanden och löner.

Erik Sjödin är docent i civilrätt och universitetslektor och Eskil Wadensjö är professor i nationalekonomi, båda vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet.

 

Sieps publicerar under 2020 en serie rapporter som granskar såväl rättsliga som politiska och ekonomiska aspekter av medlemskapet. Fokus ligger på områden där det ännu i stor utsträckning saknas forskning. Med detta femte bidrag i serien om Sverige efter 25 år i EU är det Sieps förhoppning att öka kunskapen om hur EU-medlemskapet har påverkat villkoren på och regleringen av den svenska arbetsmarknaden.