European industrial policy and state aid – a competence mismatch?

Författare: Hettne Jörgen

När den globala konkurrensen ökar och internationella handelsregler försvagas har avsaknaden av en europeisk industripolitik blivit problematisk. Nu behöver EU få uttryckliga befogenheter för att kunna stärka europeiska företags konkurrenskraft globalt. Det skriver Jörgen Hettne, jurist specialiserad på EU-rätt och konkurrensrätt. (2020:1epa)

Att stärka de europeiska företagens internationella konkurrenskraft har inte varit ett uttalat mål under EU-samarbetets utveckling. Istället har samarbetet främst syftat till att säkra fri och rättvis konkurrens inom unionen, vilket i sin tur har ansetts gynna konkurrenskraftiga företag, låga konsumentpriser, hög produktkvalitet och innovation.

Så länge den globala konkurrensen var begränsad skapade det inga problem. Men när den nu ökar – bland annat från statsstödda kinesiska företag – vill vissa medlemsstater att EU i högre grad ska ta hänsyn till konkurrensvillkoren på världsmarknaden.

I den här analysen beskriver Jörgen Hettne, docent vid Lunds universitet, befogenheterna på området och hur EU reagerar på det förändrade omvärldsläget.

När det gäller industripolitik har medlemsstaterna de huvudsakliga befogenheterna, men samtidigt begränsas nationell industripolitik av EU:s förbud mot statligt stöd. På EU-nivå saknas i sin tur befogenheter att bedriva en europeisk industripolitik, men unionen har på senare tid visat större acceptans för nationella åtgärder och beviljat undantag till förbudet mot statligt stöd. Ofta har de motiverats med miljö- och klimatmål, men den ökade globala konkurrensen har också varit ett uttryckligt skäl.

Resultatet har enligt författaren blivit en dold politik som bör göras om till ett tydligare politikområde för EU. Analysen visar att en sådan förändring i viss utsträckning vore möjlig enligt gällande fördragsbestämmelser. Effekten skulle däremot bli större om EU:s befogenheter stärktes, vilket skulle kräva en fördragsändring. Författaren understryker även vikten av att den europeiska industripolitiken hänger samman med EU:s handelspolitik.

En slutsats är att medlemsstaterna inte tycks ha något att förlora på ett starkare EU på industripolitikens område – det nya omvärldsläget kräver en omorientering.